Isra wa-l Miraj - Himmelsfärden

 

Nattfärden, Isra wa-l Miraj, var ännu ett tecken från Allah till folket. Dess exakta datum är inte säkert men de flesta anser att den ägde rum 12-16 månader före emigrationen till Medina.

Profeten Muhammed var hos sin kusin, Hind bint Abo Talib den natten, Hind berättar,

"Allahs sändebud spenderade natten i min bostad. Han bad nattbön varefter han gick och sov. Strax innan gryningen, väckte Allahs Sändebud oss och vi bad morgonbönen tillsammans. När bönen var över sa han, ’Umm Hani’ (Hind), jag bad nattbön på den här platsen; sen reste jag till Jerusalem och bad där, och som du ser har jag precis avslutat morgonbönen med er.’ Jag svarade, ’O Allahs Sändebud, berätta inte det här för folket för de kommer att håna dig och göra dig illa.’ Han sa, ’Vid Allah jag kommer att berätta det.’"

Abu Dharr har berättat att Allahs Sändebud sa; “När jag var I Mecka öppnades taket till mitt hus. Ängeln Gabriel steg ner och öppnade mitt bröst, därefter tvättade han det med Zamzam vatten. Han tog fram en guldbehållare fylld med visdom och tro vilken han fyllde mitt bröst med. Efter det förseglade han det…” Narrated by al-Bukhaari (349) and Muslim (163). 

Malik bin Sa’sa’ah berättar att profeten sa:

"Medan jag var i ett tillstånd mellan sömn och vaka, blev jag igenkänd av en ängel som den man som låg mellan två andra män. En guldbricka fylld med visdom och tro fördes fram till mig och min kropp skars upp från halsen till nedre delen av buken. Därefter tvättades min buk med zamzamvatten och (mitt hjärta) fylldes av visdom och tro. Därefter fördes ett vitt djur mindre än en mula men större än en åsna, al-Buraq, fram till mig. Djurets steg (var så stora att de) nådde så långt djurets öga kunde se. Den bar mig (på sin rygg), och tillsammans med ängeln Jibril  gav vi oss av till den heliga moskén i Jerusalem. Där band jag fast djuret utanför moskén på samma sätt som de andra profeterna hade gjort. Jag gick in i moskén och fann alla andra profeter samlade, därefter ledde jag dem i bön.

Därefter tog Jibril med mig till den nedersta himlen. Väl framme bad Jibril himlens väktare att öppna porten. Väktaren frågade: "Vem är det?" Jibril svarade: "Jibril!" Varpå väktaren frågade vem som var med honom. Jibril svarade honom: "Muhammed." Väktaren frågade om han hade blivit efterskickad. Jibril svarade jakande, varpå det sades; "Han är välkommen. Vilket underbart besök han är!" Därefter mötte jag Adam och jag hälsade på honom och han svarade mig: "Du är välkommen, åh son och Profet!"

Vi steg till den andra himlen och blev tillfrågade: "Vem är det?" Jibril svarade: "Jibril!" Varpå väktaren frågade vem som var med honom. Jibril svarade honom: "Muhammed." Väktaren frågade om han hade blivit efterskickad. Jibril svarade jakande, varpå det sades: "Han är välkommen. Vilket underbart besök han är!" Därefter mötte jag Isa och Yahya som sa: "Du är välkommen, åh broder och Profet!"

Vi steg till den tredje himlen och blev tillfrågade: "Vem är det?" Jibril svarade: "Jibril!" Varpå väktaren frågade vem som var med honom. Jibril svarade honom; "Muhammed." Väktaren frågade om han hade blivit efterskickad. Jibril svarade jakande, varpå det sades: "Han är välkommen. Vilket underbart besök han är!" Där träffade jag Yusuf och jag hälsade på honom och han svarade: "Du är välkommen, åh broder och Profet!"

Därefter steg vi till den fjärde himlen och samma frågor och svar utbyttes som i de nedre himlarna. Här mötte jag Idris, och jag hälsade på honom och han svarade: "Du är välkommen, åh broder och Profet!"

Vi steg till den femte himlen och samma frågor och svar utbyttes som i de nedre himlarna. Där mötte jag Harun, jag hälsade på honom och han sa: "Du är välkommen, åh broder och Profet!"

Vi steg till den sjätte himlen och samma frågor och svar utbyttes som i de nedre himlarna. Där mötte jag Musa, jag hälsade på honom och han sa: "Du är välkommen, åh broder och Profet!" När jag började gå vidare började han gråta och när han blev tillfrågad om varför han grät, svarade han: "Åh Herre! Anhängarna till denne unge man, som kom efter mig, kommer att träda in i Paradiset i större antal än mina anhängare."

Vi steg till den sjunde himlen och samma frågor och svar utbyttes som i de nedre himlarna. Där träffade jag Ibrahim som sa: "Du är välkommen, åh son och Profet!"

Jag blev visad al-Bait al-Ma´mur där 70.000 änglar utför bön dagligen, och när de ger sig av kommer de aldrig att komma tillbak´s igen (varje dag kommer en ny grupp med änglar). Jag fick se Sidrat-ul Muntaha (ett lote träd som är beläget i den sjunde himlens yttre gränser) och dess Nabiq frukter som liknar tillbringare av lera från byn Hajar. Dess löv liknar elefantöron, och fyra floder springer ut från dess rötter; två av dem var synliga och två av dem var osynliga. Jag frågade om dessa floder och hans sa: "De två osynliga floderna är i Paradiset och de två synliga är Nilen och Eufrat."

Jag blev erbjuden en bägare fylld av vin, en bägare fylld med mjölk och en tredje bägare fylld med honung. Jag tog bägaren med mjölk och drack upp allt. Han (ängeln) sa, "Det här är religionen islam vilken du och dina följeslagare följer."

I en annan tradition sa ängeln, "Du har vägletts via fitrah eller du har uppnått fitrah. Om du hade valt vinet hade ditt folk gått vilse." [Ordet fitrah är ett ord som används i det arabiska språket för det sinnelag det nyfödda barnet är i, vilket är motsatsen till de värderingar och egenskaper man får med sig i livet. Det refererar även till den själsliga inklination människan har i det ofördärvade stadiet.]

Därefter blev femtio böner föreskrivet mig. Jag steg ner tills jag mötte Moses som frågade: "Vad har du gjort?" Jag sa: "Femtio böner har föreskrivits mig." Han sa: "Jag känner folket bättre än du gör, för mina erfarenheter med att få Israels folk till lydnad är att det var mödosamt. Dina anhängare kan inte stå ut med ett sådant förbund. Så återvänd till din Herre och be Honom att minska antalet böner." Jag återvände och bad Allah (att minska) och Han minskade bönerna till fyrtio. Jag återvände och mötte Moses och vi hade en liknande diskussion, så jag återvände till Allah och Han minskade bönerna till trettio, sen tjugo, sen tio; och sen kom jag till Moses som repeterade samma råd. Slutligen minskade Allah bönerna till fem. När jag träffade Moses igen sa han: "Vad har du gjort?" Jag sa: "Allah har reducerat antalet till endast fem böner." Han upprepade samma råd, men jag sa att jag hade gett vika för Allahs Sista Order. Allahs Profet blev då tilltalad av Allah, Han sa: "Jag har bestämt Min Förpliktelse och har minskat Mina tjänares börda, och Jag ska belöna en god gärning som om det vore tio goda gärningar."

Profeten berättade om det han varit med om för en del av de han mötte på sin väg. Nyheten nådde snart fram till hans ärkefiende Abo Jahl som trodde att muslimerna skulle lämna islam när de fick höra talas om händelsen.

Medan Profeten satt tyst vid mosken kom Abo Jahl fram och sa, ’Något nytt, åh Muhammed.’ Profeten svarade honom att han under natten varit i Jerusalem och återvänt. Abo Jahl sa, ’Jerusalem?’ Profeten svarade ’Ja.’ Abo Jahl frågade Profeten om han skulle säga samma sak offenligt om han samlade folket. Profeten svarade ’Ja.’ Glad i hågen började Abo Jahl kalla till sig Meckas invånare. När alla var samlade bad han Profeten säga vad han nyss sagt till honom. Utan att tveka sa Profeten att han varit i Jerusalem och återvänt under natten. Återberättaren av hadithen säger att folkmassan började skratta, klappa händera och vissla, hånandes åt Pofetens ord.

Abo Jahl skyndade sig även iväg tilll Abo Bakr, som inte hört nyheten än, och berättade för honom att Profeten hävdade att han åkt till Jerusalem och kommit tillbaka samma natt. Abo Bakr svarade honom med tanke på att nyheten kom från en utav Allahs fiender och samtidigt ville han inte förneka en händelse som kunde vara sann, så han svarade: "Om Profeten har sagt det så är det sant." Efter detta fick han titeln as-Siddiq (bekräftare av sanningen).

För de troende var denna resa inget ovanligt, den Allsmäktige som har styrka nog att skapa himlarna och jorden, har utan tvekan styrkan och kunskapen att ta Sin profet till himlen.

Några av handelsmännen som varit i Jerusalem bad Profeten beskriva mosken. Till en början var profeten oförmögen att ge dem en exakt beskrivning av mosken, men mosken uppenbarades framför hans ögon och han började beskriva den in i minsta detalj. Handelsmännen kunde bara instämma att det var mosken i Jeruslem som han beskrev.

En annan återberättare säger att när Profeten var på väg tillbaks till Mecka från Jerusalem såg han en karavann som tillhörde Quraish. Några av deras kameler hade sprungit vilse. Profeten såg detta från himlen och berättade för dem vart deras djur befann sig. Männen hade inte en aning om vart ifrån rösten kom. Profeten drack även ur deras tillbringare med vatten. Profeten berättade för folket om denna karavan som var på väg, han berättade om deras bortsprugna kamel, hur tillbringaren som han druckit ur såg ut samt att han beskrev karavannen. De skickade omedelbart ut en person för att möta denna karavann och ta reda på vilken frakt de kom med. Personen såg att beskrivningen stämde och de berättade att en kamel sprungit vilse och att en röst från himlen berättat för dem om vart den fanns. Trots att de fått bevis framför deras ögon bidrog det endast till de otrognas vilseledning.

’Isra wal Miraaj fick de otrogna att håna muslimernas tro och kalla Profeten för lögnare. En del svaga muslimer lämnade islam efter att de hört talas om ’Isra wal Miraaj.